Mina härliga ungar Jens, Anton, Malin och Beatrice

tisdag 24 augusti 2010

Vad gör vi nu då?

Mannen i mitt liv är på tjänsteresa och har lämnat mej, lilla dotter och lille sonen helt vind för våg! Hur ska detta sluta? Redan efter en dag har vi inga rena tallrikar, soppåsen är överfull och disktrasan luktar surt. Vad menar han? Ska vi göra allting nu? Hahaha!
I vår familj är det ingen som är hjälplös, tack och lov! Barnen har hanterat de flesta maskiner från unga år. Kommer ihåg när lille sonen skulle lära sig tvätta när han var ca 10 år. Vad gjorde det att det kanske bara var en strumpa i maskinen eller att all annan tvätt i samma färg inte hamnade i maskinen?

Egentligén har vi skött oss med beröm godkänt! Lille sonen är gräsklippare( Ja fast han får använda gräsklipparen och slipper tugga själv :)Lilla dotter fixar mat och sina träningar förstås. Vad gör jag då själv? Stickar vantar! Och lite till....

Har suttit i Tingsrätten hela dagen. Tänk vad mycket jag lär mej där som jag aldrig har någon användning för....Och fy så mycket tragik jag möter! Ibland är det riktigt tungt att vara nämndeman!!!

Bebbarna får aldrig göra några hyss! Bara bus! Ena bebben är alldeles färdig i sin mage. Behöver bara fatta mod att komma ut! Vi längtar!

Granny

söndag 22 augusti 2010

Att bygga en farstu

Så vidare händig med hammare och spik är jag inte. Kreativiteten sitter i mitt intellekt. Livig fantasi och empatisk förmåga kan göra underverk!
Läste någonstans att människor behöver ha en mental farstu, där människan själv är ansvarlig för sina beslut. Vem vill jag släppa in och vem vill jag inte ha in i mitt liv. även om personen tar av sig skorna enligt god svensk sedvänja?
I dag fick jag träffa äldste sonens svärföräldrar. De får gärna komma in med skorna på. Trevliga människor! Däremot finns det människor som jag inte längre vill släppa in, även om skorna står prydligt utanför dörren.

Så här är livet och jag tänker fortsätta bygga min farstu!


fredag 20 augusti 2010

Jung och Myers and Briggs

Någonstans hämtar vi alla vår kraft och energi. Enligt Myers and Briggs test hämtar jag min kraft i mitt inre. Det är i min inre värld som svaren på mina frågor finns. Med andra ord är jag introvert. Vilket egentligen stämmer rätt dåligt överens med mitt arbete. Å andra sidan hur skulle det vara om jag var extrovert? Hur skulle min personal få en chans i sina tankar? Om jag som rektor bara skulle älska att höra min egen röst? Men introversion innebär inte att jag sitter i ett hörn och stirrar i väggen :) Vore i och för sig intresant och prova! Jag gjorde detta personlighetstest när jag gick rektorsutbildningen.
Kan det vara så att människor som vi i dagligt tal kallar energislukare faktiskt är extroverta?
Vad är det som formar oss till den vi är? Hur kan jag ha ett arbete som ständigt kräver ett starkt engagemang och en framträdande position och samtidigt inte ha behovet av att synas? Det är rätt enkelt för på min fritid väljer jag själv vad jag vill göra och vem jag vill umgås med! Det är fantastiskt med min utvecklingsfas, den fungerar.

Förutom Jung är en annan av mina favoriter Karl Grunewald. Jag har beställt hans senaste bok : Från idiot till medborgare. En strong man som gjort mycket för våra utvecklingsstörda. Det gillar jag! Som alltid våga stå upp för det du tycker men kom ihåg dela med dej av luften!







torsdag 19 augusti 2010

Kromosom 14

Måste bli lite filosofisk ...igen!
Forskarna menar att onormalt samlande kan bero på en störning på kromosom 14. Det kan också vara genetiskt. Okey, det är då empirisk forskning och jag får lita på att mikroskopen varit rätt inställda och att forskarna hittat rätt möss...

Men när blir samlandet onormalt? Nu kommer alltså den ständiga frågan; Vad är normalt? Och vad är okey att samla på? Frimärken, jultomtar, suddgummin. Listan kan göras hur lång som helst. Du som läser det här skriv gärna en kommentar och berätta om vad du samlar på.

Handlar det om att samla eller att vara dålig på att organisera och strukturera?
Spelar yttre omständigheter roll? Om huset är stort med tre kattvindar och ett uthus, då är risken att saker samlas, märk väl, saker samlas! Det är en viss skillnad mot att samla saker.
En kvinna berättade om hur hon började samla saker efter det att barnen flyttat hemifrån, för att fylla tomrummet. Tyvärr slutade det med att barnen inte längre kom hem och hälsade på!

Det här tål att tänkas på. Vi har 25 stycken dalahästar som står prydligt uppställda på en bokhylla. De är lite dammiga på manken. Måste nog sköta om dem lite bättre.
Jag är alltså en dalhästsamlare, fast jag har inte köpt hästarna själv. Då är jag nog en dalhästskötare!

Måste damma lite

Granny

tisdag 17 augusti 2010

Barn är kärlek

Just nu handlar all min vakna tid om barn och ungdomar. Tack och lov!
På jobbet har arbetet inför skolstarten börjat. Nu väntar vi bara på eleverna. Några av våra gymnasie ettor kommer i morgon kväll.
Lilla dotter börjar skolan i morgon och idag har vi varit och handlat kläder inför skolstarten och en ny pennvässare, en kombinerad med suddgummi i ena änden. Allt för att vara så rationell som möjligt.
Yngsta sonen arbetar med mannen i mitt liv. Arbetet innebär att skogen märks ut på något sätt. Hoppas det iallafall eftersom hela bilen är full med färgsprayburkar, hmm eller har de blivit graffiti målare?

Idag fick jag en mycket uppskattad gåva av min yngste son. Detta är kärlek!




Trots att mannen i mitt liv är professionell skogsmulle har han aldrig hittat kantareller, lite underligt? Men det gör yngste sonen!

söndag 15 augusti 2010

Livet är ett mysterium

Har precis tittat på mit program om klosterliv i England. Konstaterade att livet är ett mysterium. I och för sig en rätt trevlig tanke. Tänk om vi visste vad som skulle hända i resten av våra liv? Fast de kanske Terry Evens vet? Ja,, jag vet inte. Men jag vet att det är skolstart i morgon för undervisande personal. Det ska bli roligt. En skola behöver lärare och elever. Det blir lätt lite tråkigt annars.
Mina elever kommer inte förrän vecka 36. Det behöver bli lite lugnt innan de kommer tillbaka. Nya böcker är inköpta , samma nivå men annan bok! Samt lite material. Den här terminen ska vi göra egna suddgummin och dörrkransar. Måla lite änglar ska vi också försöka hinna med.

Inför skolstart är det alltid mycket som behöver fixas här hemma. Men i år är det bara lilla dottern som ska tillbaka till skolan. ( Förutom jag själv som aldrig tycks komma därifrån)
När äldsta dottern bodde hemma, innebar skolstarten minst ett besök på bokhandeln för att införskaffa alla sorter av pennor, suddgummin, pennskrin, block osv. Noga med färgval och känsla för alla de olika fina pennorna. Att hon nu är lärare är inget som förvånar oss :)

Lilla dotter är precis tvärt om. ICA MAXI duger bra. Hon tyckte bara att hon behövde en pennvässare. Stiftpennor är bara besvärliga eftersom stiften tar slut. En kalender köpte hon också, den första tror jag och då går hon i tvåan på gymnasiet! Men faktum är att hon har koll på läget och faktiskt går ett år före trots att hon är född i oktober :)





lördag 14 augusti 2010

Autodidaktisk

Det här med att studera på olika högskolor har jag provat. Idag har jag ca 200 gamla högskolepoäng. Inte har jag blivit klokare av att skriva det någon annan redan har funderat ut. Därför har jag som ett led i min utvecklingsålder kommit fram till att jag fortsätter göra som jag vill. Men som alltid finns det problem.... Hur det än är måste människan interagera med andra människor. Helt autonom går det aldrig att vara. Därför har jag plötsligt upptäckt att veckotidningen Tara är till för kvinnor som är 40+. Vi är alltså i samma fack. Lite märkligt eftersom vi inte ens känner varandra. Men jag förväntas att läsa om andras elände. Nu vet jag hur Anne Lundberg tog sej igenom sin besvärliga separation och att hon brutit foten. Nåja sådant påverkar inte mej! Fast det är klart artikeln om LCHF livsstilen var okey och hårvårdsprodukterna som lyfter frisyren verkar spännande......två av produkterna finns redan i badrummet, hmm....

Det har iallafall varit en trevlig dag. Vi hämtade ut Jens och Linas fina barnvagn. Men det får de själva berätta om på sin blogg.

Nu ska jag fortsätta dricka lite kofeinfritt kaffe!