Det är kämpigt! Vissa dagar går det riktigt bra. Men sedan kommer de dagarna då ingenting fungerar. Det värsta är att jag nu under några dagar tvingas interagera med andra människor. Och egentligen vill jag bara vara ifred och slippa alla måsten. Nu måste jag vara vaken, dricka kaffe och äta mat. Jag vet att det är omtanke och kärlek bakom handligarna men ändå...jag orkar inte....
I morgon styr jag färden hemåt och då äntligen får jag göra som jag själv vill. Dvs packa upp kartonger samt pyssla med lite lampor och inviga min fina trappstege som är inköpt på Ö och B.
Sov gott alla ni därute.
Mina härliga ungar Jens, Anton, Malin och Beatrice
fredag 11 november 2011
torsdag 10 november 2011
Komma ut ur garderoben
Idag har jag åter igen varit på det stora varuhuset, dock i Uppsala. Jag lyckades hitta en kundvagn vilket jag tappert tog med mej upp för alla trappor. Eller rättare sagt hissen. Och nu kommer vi till själva rubriken på mitt inlägg. Hissen ser nämligen ut som en garderob inuti. Där åkte jag, kundvagn samt mina föräldrar. Vi skulle hitta till lampavdelningen vilket inte var det enklaste. Men till slut kunde vi kliva in i garderoben och en stund senare kliva ut för att ta oss till bilen. Måtte det dröja länge innan jag ska kliva in i IKEAS garderob igen....
onsdag 9 november 2011
Pickaboo
När det nu är dags att bygga upp ett nytt hem, är det nödvändigt med kompletterande prylar. IKEA gör att jag svettas bara jag tänker på det. Ändå var jag där i lördags och köpte toaborstar, diskborstar, värmeljus och gardiner plus övriga tillbehör som jag faktiskt var tvungen att ha. Jag var genomsvettig när jag kom ut...
Väl hemma igen så läste jag den inköpslista som jag ordentligt skrivit. Flera saker hade jag glömt att köpa.
Tanken på att åka till IKEA en gång till fanns inte. Det fick bli Pickaboo istället. När jag kom hem hade jag fortfarande glömt några saker. I går tog jag en paus och idag stålsatte jag mej och åkte till mitt nya tillhåll Pickaboo. En ung man från Somalia kom fram till mej och en expedit och frågade var han kunde hitta lus? Jag tänkte snabbt att det naturligtvis inte var löss han ville ha. Alltså föreslog jag ljus samtidigt som jag funderade över hur han i allsin dar kunnat missa det med tanke på att hela affären är fylld med ljus. Nä, han ruskade på huvudet och försvann för att strax komma tillbaka med ett LÅS. Tack och lov. Han frågade vad det hette och jag sa så tydligt jag någonsin kunde :LÅS.
Tror jag ska ta anställning och stå i en affär och artikulera...
Väl hemma igen så läste jag den inköpslista som jag ordentligt skrivit. Flera saker hade jag glömt att köpa.
Tanken på att åka till IKEA en gång till fanns inte. Det fick bli Pickaboo istället. När jag kom hem hade jag fortfarande glömt några saker. I går tog jag en paus och idag stålsatte jag mej och åkte till mitt nya tillhåll Pickaboo. En ung man från Somalia kom fram till mej och en expedit och frågade var han kunde hitta lus? Jag tänkte snabbt att det naturligtvis inte var löss han ville ha. Alltså föreslog jag ljus samtidigt som jag funderade över hur han i allsin dar kunnat missa det med tanke på att hela affären är fylld med ljus. Nä, han ruskade på huvudet och försvann för att strax komma tillbaka med ett LÅS. Tack och lov. Han frågade vad det hette och jag sa så tydligt jag någonsin kunde :LÅS.
Tror jag ska ta anställning och stå i en affär och artikulera...
tisdag 8 november 2011
Skrynkligt papper
Yrjo Edelman är en av mina favorit konstnärer. Ändå får hans vackra skrynklade papper vara med i detta blogginlägg.
Ångesten håller mej i ett järngrepp och jag känner mej hopknycklad och smutsig. Just nu kan jag endast se det negativa. Har inte lust eller ork med någonting. I dag har jag inte gått utanför dörren. Har samma kläder som jag haft i några dagar. Inte heller duschat. Jag vill inte mer. Är för orolig för att äta, vilket gör att orken tryter ännu mer. Men vet att jag måste. Det skrynkliga pappret ska strykas. Eller får jag söka upp min kära sjukhussäng......
Kan inte sova ens med den dunder dos av sömnmedel som jag ordinerats. Jag får väl sitta här och lyssna till tystnaden som samtidigt gör mej ännu mer ångestfylld.
Jag vet inte hur jag ska hantera det här...
måndag 7 november 2011
Ensamhet
Ensamhet är det sorgligaste som finns. Somna ensam, vakna ensam. Vara ensam hela dagen. Mina saker är med till nya lyan men det hjälper inte när jag i allafall är helt ensam.
Just nu skulle jag behöva vänner som ringer och föreslår roliga saker att göra. Eller attt någon ringer och säger: Vill du komma och fika eller ska jag komma till dej och fika?
Dagarna går i snigelfart och består av allehanda ting. Men som sagt allt jag gör , gör jag ensam...
Det är tungt nu.
Just nu skulle jag behöva vänner som ringer och föreslår roliga saker att göra. Eller attt någon ringer och säger: Vill du komma och fika eller ska jag komma till dej och fika?
Dagarna går i snigelfart och består av allehanda ting. Men som sagt allt jag gör , gör jag ensam...
Det är tungt nu.
Isoleringen är bruten
Efter att ha varit utan dator och TV i 3 dygn har jag nu iallafall fått igång ett mobilt bredband. I går kväll lyssnade jag på P3 om Mona Sahlin i flera timmar...
Men idag har sönerna varit här och hamrat och spikat. Utan hjälp från nära och kära hade jag aldrig lyckats komma i ordning.
Jag har sovit två nätter i min nya lya och det har gått förvånansvärt bra.
Idag har jag varit på en liten turne till Fagersta för att in förskaffa sopborste och dörrmattor.
Köpte två skruvmejslar, en tång och en hammare också. Sönerna påstod att det var mycket bra kvalité.
Nä nu ska jag fortsätta och försöka spika upp ett par tavlor.
Men idag har sönerna varit här och hamrat och spikat. Utan hjälp från nära och kära hade jag aldrig lyckats komma i ordning.
Jag har sovit två nätter i min nya lya och det har gått förvånansvärt bra.
Idag har jag varit på en liten turne till Fagersta för att in förskaffa sopborste och dörrmattor.
Köpte två skruvmejslar, en tång och en hammare också. Sönerna påstod att det var mycket bra kvalité.
Nä nu ska jag fortsätta och försöka spika upp ett par tavlor.
torsdag 3 november 2011
Mastiff
Såg på tv hur hundar kan hjälpa människor med olika saker. Bla ta av strumporna. Det verkar praktiskt. Om jag skulle skaffa en hund. En riktig hund och då är Mastiff en riktig hund. Stor och ståtlig och skräckinjagande. Man behöver inte vara rädd heller när man är ute och går. Händer något så drar Mastiffen av förövaren strumporna....
Nu är det bara ett litet problem, jag är livrädd för hundar. Hur skulle det stackars djuret få mat och motion med en matte som sitter inlåst i ett rum och hundstackarn i ett annat?
Kanske kan jag göra som i filmen Morrhår och ärtor där Gösta Ekman drar omkring på ett hoprullat skinn med koppel och låtsas att det är en hund.
Så får det bli!!
Nu är det bara ett litet problem, jag är livrädd för hundar. Hur skulle det stackars djuret få mat och motion med en matte som sitter inlåst i ett rum och hundstackarn i ett annat?
Kanske kan jag göra som i filmen Morrhår och ärtor där Gösta Ekman drar omkring på ett hoprullat skinn med koppel och låtsas att det är en hund.
Så får det bli!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
