Stort pådrag blev det ikväll men mina upphovsmäns hjälp. De var fullt övertygade om att jag kommit bort. De hade ringt både på hemtelefonen och på mobiltelefonen. Men de möttes av telesvar på båda telefonerna. Lille sonen engagerades men han nåddes av samma telesvar. Mina vänner engagerades och även de gick samma öde till mötes. Alltså kom de och ringde på. Jag visste inte ens att jag var bortkommen.
Fast i går kväll ställde jag min andra telefon på ringning eftersom jag hade ett viktigt möte. Vaknade i natt av att larmet gick igång, tyckte att det var väl mörkt och konstaterade att klockan var två.........
Gick och la mej och missade mötet. Så lite bortkommen var jag allt, jaja fick ställa om mötet.
Det här innebär att alla tyckte att jag var bortkommen utom jag själv. Nu måste jag gå på jakt och finna mej själv..........
Mina tankar kring det ytliga och det djupa här i livet. Mycket om min familj och mina barnbarn.
.jpg)
Mina härliga ungar Jens, Anton, Malin och Beatrice
