Logistik i familjen

Vi har i god tid blivit inbjudna till dop. Tackat ja och lyckats inhandla doppresent.

Farmor fick även äran att läsa två texter. Inga problem eftersom jag varit kyrkvärd under många år. Andra släktingar skulle baka. Men den frågan fick jag aldrig och när jag frågade min äldsta son blev svaret: Ni får göra det ni är bäst på! Frågan är om jag då ska vara stolt över att vara bättre på att läsa bibliska texter än att baka bullar???

Så kom då dagen då det var dags för dop och i vanlig oordning så hade ingen i familjen koll på sina kläder. Lilla dotter bar upp strykbräda och strykjärn. Mannen i mitt liv har alltid massor av kläder i sin garderob....samma som han hade när vi gifte oss för 18 år sedan...
Lille sonen gick ut i bilen och hämtade en skrynklig skjorta....herre gud!

Till slut hade vi klätt på oss, ja jag hade glömt byxor och hällt puder över mitt linne. Lilla dotter hade glömt mascara och lille sonen påstod bestämt att han såg ut som en busschaufför.Varken han eller mannen i mitt liv kan knyta slips, men det kan jag efter att ha varit med i Viksängskyrkans flickkör och då hade vi slips. Den var röd och vitrutig. Sen fick vi leta en stund efter doppresenten och kortet. Men då hade lille sonens flickvän kommit och henne går det att lita på! Hon stod snällt på hallmattan och höll i presenten så att vi inte skulle tappa bort den igen!
Inne i bilen drog lilla dotter sönder sina strumpbyxor innan vi hunnit ut från gården.

Men dopet var vackert och jag kämpade tappert med att sno micken från musikerna!