Wienersemla och skruttbulle

Idag var det dags att säga adjö till Kantzowska. Min efterträdare kom med wienersemlor. Fast först ringde han och sa att han cyklat omkull...undrar om det var en liten pik till mej som fortfarande haltar sedan min egen vurpa?

Senare åkte jag hem till skruttbullen. Hon var glad och log....mot sin mamma! När hon fick syn på mormor så åkte mungiporna ner. Inte ens ett blöjbyte fick henne på gott humör. Men när jag sedan fick äran att mata lilla skruttbullen med flaska så tittade hon förundrat på mej och jag tror att hon riktigt fundrade på om det verkligen var sant att mormor kunde komma på något så klokt.

Här är ett kort på den lilla skruttbullen <3