Antikvariat

För det mesta har jag svårt att bestämma mej, precis som den våg jag är. Men i morse fattade jag beslutet att dagen skulle ägnas åt antikvariat. Nu finns det inte så många i den lilla by där jag bor och därför tvingade jag mannen i mitt liv att följa med. Eller tvingade är väl inte riktigt rätt. Snarare mutade honom med en fika på Elsa Anderssons café i Norberg. Då hade han startat bilen innan jag själv hunnit hitta mina strumpor.
Först hamnade vi på Korskyrkans loppis i Fagersta. Där hittade jag två böcker som jag redan har. Kan vara bra att ha flera om jag tappar bort en....
Därefter antikvariatet i Norberg, ingen tur där. Ägaren visste inte ens vem Ester Ringnér- Lundgren var.
Alltså blev det en lång fikastund hos Elsas. Varsin räksmörgås och varsin bakelse. Sedan ville mannen åka hem. Det ville inte jag! Vi åker till Sala föreslog jag. Det är inte så långt, bara 4 mil. En kort sträcka här uppe i Bergslagsskogarna. Mannen suckade och vände bilen mot Sala.
Antikhandeln vid silvergruvan var öppen! Och jag hittade en bok som jag inte hade. Hittade också ett litet kors på en skruv som jag köpte för 20 kronor. Tänkte ha det på vår prylhylla i köket. Fick gå runt en stund och leta efter mannen i mitt liv. Han gick runt och tittade på alla priser och konstaterade att vi nog är rätt förmögna med tanke på allt vi har här i vår egen antikbostad.....Något malde längst bak i huvudet på mej och så kom jag på vad försäljaren sagt om mitt fina kors: Det där har suttit på en urna!! Plötsligt förstod jag vad för slags urna. Då lämnade jag tillbaka mitt kors och köpte en nyckel istället. Min man ville ha ett stort ek skrivbord. Men vi hade ingen släpkärra och kunde knappast bära det hem. Alltså får vi åka en gång till!

Här är min fina nyckel