Dressman

Igår gick dagen i ett rasande tempo. Vaknade med ett rejält nackspärr. Fram med liniment och vetekudde. Gick några timmar, fortfarande ont, mer liniment. Började nu stinka liniment, inte bra... lilla dotter masserade. Fortfarande ont!! Klockan 14.30 var det dags att åka. Stinkande av liniment och en nacke och axel som inte fungerade, kom jag fram dit jag skulle. Skantzsjön i Hallstahammar. Det var varmt, svetten rann och myggorna surrade. Fast inte på mej. Linimentet höll myggorna på avstånd. Svetten fortsatte rinna. Snart var det dags att ta på kavajen och spotta ut snusen...

Måhända, är han och hon de enda i världen som har förstått och därför är vi här idag<3
Ja, det var en strof ur en av de dikter som jag läste då jag fick glädjen att åter en gång viga samman en man och en kvinna som älskar varandra. Under hela vigselcermonin fick kärleken ta över. Min onda nacke och axel, tänkte jag inte på.

Vackert, vackert, vackert!

Jag vet inte hur det är i era familjer, men hos oss finns ett mönster. Min pappa avskydde att köpa kläder. Min mamma och jag lockade, mutade och hotade. Till sist fick vi pappa med oss. Det var en pärs, men oftast lyckades vi.
Mannen i mitt liv är på precis samma sätt. Därför var det en motsträvig man som följde med mej och lilla dotter till klädbutiken. Väl framme går han in i en provhytt, sen får vi sköta resten. Tröjor provar han utanpå den tröja han har på sig.
Men vi lyckades, fyra tröjor och två par shorts. Puh....

Som sagt: Han har förstått, jag har förstått, därför var vi i klädbutiken idag!

Granny