Allt oftare går det uppåt i mitt liv. Det blir lättare och se positivt på min livssituation. Men sen brakar allt och jag gör ett magplask. Fast på något konstigt vis så har jag vant mej vid att det ska vara så här. Jag försöker ta till mina små knep för att klättra uppåt igen. Tårarna trillar inte lika länge. Det har också gått en tid sedan jag kände av någon ångest. Jag vet att jag måste fortsätta att kämpa mej tillbaka till det riktiga livet.
Någonstans finns det en plats även för mej, det måste vara så.
Mina tankar kring det ytliga och det djupa här i livet. Mycket om min familj och mina barnbarn.
.jpg)
Mina härliga ungar Jens, Anton, Malin och Beatrice
klart det finns en plats för dig,Åsa!! Alla har en plats fast i bland är det lite knöligare att finna den. Ibland är den till och med skymd, av något man inte riktigt ser och förmår att flytta på i dagsläget men en sak är säker.... en plats finns det!
SvaraRaderaKram
ja... anonym och anonym... är ju bara jag, Maggan :)nu har jag åxå förstått hur man gör inlägg ;)
SvaraRadera