Vem gav dej rätten?

Att ta mitt självförtroende, mitt hjärta, min lust till det vackra i livet...min glädje och min sång?
Var det Du eller var det jag själv?


Sakta ser jag färgerna, rimfrosten som lägger sitt mjuka, knastriga täcke över gräset.

Sakta törs jag träffa människor igen och se skönheten och godheten i mitt nätverk.

Fortfarande har jag svårt att lita på någon, inte ens mej själv....

Mitt liv går vidare och fylls av det vackra här i världen. Det vackra i människors goda gärningar.
Kanske är det så att livet har återvänt, om än stundtals i en dimma av tårar.